Just nu spinner det lite om Socialdemokraternas adwords-annonsering på de andra partiernas namn. De har helt enkelt valt att lägga bud på ord som “Folkpartiet”, “Moderaterna”, etc – och där presentera en text-annons med ett socialdemokratiskt budskap. Jesper Åström noterade igår att socialdemokraterna gjorde denna typ av annonsering och kritiserade – med rätta – utformningen. Eftersom själva beskrivningstexten försvann såg annonsen ut som att partiet i fråga var avsändare.
Inte helt lyckat förstås, och ganska mycket pengar i sjön. Mer intressant blir de däremot när Resumé skriver “S kapar motståndare på Google” och olika personer på Twitter har synpunkter om just själva fenomentet att annonsera på de politiska motståndarnas partinamn. Då är jag inte längre med på kritiken. För vad vi pratar om är inte sabotage, inte att likställa med att sabotera valstugor eller sätta rosa glasögon på motståndarnas valaffischer, utan om vanlig klassisk annonsering.
Ingen äger in egen SERP, det är en plats man förtjänar eller köper sig på plats på. Detta är själva grunden i Googles affärsmodell. Att försöka organiskt få in sin syn på, exempelvis Folkpartiets skolpolitik, på nyckelord som “folkpartiet skola” är inte att “kapa” – det är att utöva politisk opinionsbildning. Att inte låta meningsmotståndare stå oemotsagda är en naturlig och sund reaktion hos varje politiskt djur. Debattartiklar går inte obesvarade, politiska utspel bemöts. Att ett budskap från Moderaterna om RUT redan i annonsform – på relevant sökord – bemöts tycker jag är oproblematiskt (eller till och med positivt). Omvänt står det Centern fritt att kritisera Socialdemokraternas miljöpolitik på valfria sökord.
En annan fråga är förstås den om att använda negativa budskap, och det är en helt annan diskussion. Negativ-kampanjligan leds för övrigt just nu av Moderaternas kampanj “BYE BYE Förbifarten” och “R.I.P RUT”, som just nu rullar på köpt annonsplats. Jag förstår helt enkelt inte varför just sökträffarna skulle vara fredade zoner som ägs av partierna själva.
